tiden bara rinner iväg.. det går fort, men ändå tar det sån tid
det känns som igår, men det var ett år sen, idag. jag kan fortfarande inte förstå att det är såhär det är nu, och så kommer det alltid att vara. aldrig mer igen. jag försöker komma ihåg allt bra, men det är svårt. det är svårt när allt är fel och ut och in bakofram och helt åt helvete. jag försöker verkligen men jag kan inte.
det känns kallt, och tomt. min kropp känns ihålig, för något fattas. heartache, finns det något som heter. men jag visste inte att det verkligen kunde göra ont, på riktigt. men det kan det, det vet jag nu.
det känns overkligt att jag sitter och skriver såhär. man lever i sin lilla bubbla, men när den spricker. då faller allt, förr eller senare faller allt. jag vet det. men du föll för tidigt, alldeles för tidigt.

jag saknar dig. jag älskar dig. ♥